Ibland fattar man lixom beslut i livet som gör att man öppnar en ny dörr, eller banar en ny väg för saker att hända och ta plats i en tillvaro. Känns lite som jag står o väger där, på en tröskel, som håller mig kvar i det gamla men som har potential att bana nya vägar. Men det gör ont i kroppen!! Den skriker av motstånd, den klurar ut de mest konstiga tankar för att slippa konfronteras med det nya. Förändring är farlig. Nyheter bär emot, kroppen vill inte tänka om, man vet vad man har men inte vad man får. VAd gör man då. Det krävs lite mod oxå för att våga ta steget vidare o gå emot kroppens protester.
Jesus amalia vad jag önskar att jag ibland visste vad som väntar bakom nästa krök, eller dörr, eller tröskel kanske. Ovissheten är jobbig ibland, när man undrar alldeles för mycket om vad som väntar på en, där i det vi kallar framtiden. Men sen blir man påmind, av sina egna tankar eller någon annas, att sakerna måste komma en i taget. Annars har man inte fått med sig hela konceptet som krävs för att greppa hela situationen som kommer sen. Fast när sen nu är beror ju oxå på hur jag förvaltar mina mynt o tankar här o nu. Allt hänger samman, så är det. Denna tröskeln med nästa, som ett pussel, eller som dalgångar som tillsammans bildar ett vackert mönster...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar