när livet tar nya kliv

Ibland fattar man lixom beslut i livet som gör att man öppnar en ny dörr, eller banar en ny väg för saker att hända och ta plats i en tillvaro. Känns lite som jag står o väger där, på en tröskel, som håller mig kvar i det gamla men som har potential att bana nya vägar. Men det gör ont i kroppen!! Den skriker av motstånd, den klurar ut de mest konstiga tankar för att slippa konfronteras med det nya. Förändring är farlig. Nyheter bär emot, kroppen vill inte tänka om, man vet vad man har men inte vad man får. VAd gör man då. Det krävs lite mod oxå för att våga ta steget vidare o gå emot kroppens protester.

Jesus amalia vad jag önskar att jag ibland visste vad som väntar bakom nästa krök, eller dörr, eller tröskel kanske. Ovissheten är jobbig ibland, när man undrar alldeles för mycket om vad som väntar på en, där i det vi kallar framtiden. Men sen blir man påmind, av sina egna tankar eller någon annas, att sakerna måste komma en i taget. Annars har man inte fått med sig hela konceptet som krävs för att greppa hela situationen som kommer sen. Fast när sen nu är beror ju oxå på hur jag förvaltar mina mynt o tankar här o nu. Allt hänger samman, så är det. Denna tröskeln med nästa, som ett pussel, eller som dalgångar som tillsammans bildar ett vackert mönster...

"Vem vet inte du, vem vet inte jag, vi vet ingenting nu, vi vet inget idag" Men livet traskar på. HAr just slukat i mig en av de bättre böckerna på sistone "Att må dåligt är en bra början" av Bengt Stern. Såå enkelt och klart han framlägger sammanhagnen i tillvaron och sjukdomars bakgrund mm. Blir lite sugen på att gå kurs på Mullingstorp, men det fattas lite kronor för det just nu. Men, men, det är ännu en port som öppnats den dag tillfälle ges. Det är annars förunderligt vad det kan dras igång många saker på en gång i kroppen! Fick en kroppsterapibehandling här om dagen o det var väldigt vad min kropp (till slut) svarade på den behandlingen! Så mycket instängda känslor man bär på. Så mycket man förnekar för sig själv. O va många tankar det i sin tur ger upphov till. Är just nu innne i en period när jag suger in lite ny information för att uppdatera databasen i huvudet. Fast å andra sidan framhäver det ju intellektets betydelse, fas jag just läst en bok som handlar om att förstå sig själv bortom intellektet. Men om jag fötts till jorden som allvetande och perfekt så hade jag inte behövt vara här, så jag får se det som ett led i processen framåt.

Balansgång

"Så sitter du åter på handlarens trapp o gråter så övergivet.

Vad var det för ord, var det långt eller kort, var det väl eller illa skrivet? Tänk efter nu-förrn vi föser dig bort. Du barfotabarn i livet." Nils Ferlin

Så är helgen gången o det har varit barnkalas o paketöppning o spel av Bakugan. En helt meningslös grej för mig eftersom jag inte förstår innebörden o betydelsen, men barnen är mer än nöjda över att få leka med denna sak/spel. :)

Själv grunnar jag mer på balansgången som är i livet. Någonstans är det hela tiden "ups" o "downs". I helgen har jag fått några små glimtar av intutionen, som jag egentligen så väl känner igen. Men när man inte "setts" på ett tag så blir det ett kärt återseende. Magkänslan, den där som lixom berättar att man gör rätt eller kanske ska avstå. Den har sällan fel. Den ger en glimt, ett hopp, en ro, en fästpunkt att fästa blicken på. Fundera på ibland.

Annars har det varit barnkalas i helgen. Så trött på lördag kväll när det var klart! Men skönt med nöjda barn =) O skönt med de där goa kramarna o pojken som säger "min mamma, bara min mamma" Det värmer ända in i hjärtat o gör livet lite lättare ibland.

Så var det åter balansgång, ge o ta, skratta o gråta, finna o försvinna, lida o njuta.

Inget vara för evigt - inte ens våra bekymmer.
- A.G.

Så är det säkert, men när man står mitt i det så kan känslan var den. Men just nu är jag väldigt glad för min magkänslas "återkomst" för då vet jag att det är ganska gott innombords :)

Shit va gränsen är hårfin mellan geni o galenskap... så är det o det blev jag, åter, varse idag efter ett telefonsamtal på förmiddagen. Var går gränsen för vad en människa orkar med? O varför är gränsen så olika mellan olika personer? En del orkar o orkar o orkar, medan andra faller halvvägs. VAd kan vissa hitta för ljusglimtar som håller dem uppe. Eller är det så att vissa är så hårt nerbankade i skorna från tidig barndom att de inte ens tar sig över kanten för att se vilken skönhet livet har att erbjuda. Eller är det kanske så att vi alla måste "dippa" i nått håll ibland, lite olika djupt? Jag tror att det vi bär med oss från tidigare liv o den form vi blivit stöpta i som barn har en stor betydelse för vad det blirav oss o vad vi orkar. Men det finns ju alltid ljus i tunneln även om man inte ser det när man är på botten o gräver...

En jordgubbsdag idag :) Fick några plantor av svärfar, som nu har hamnat i jord i Forshaga. Hoppas det blir några goda "frukostgubbar" lite längre fram i sommar. jorgubbar äe verkligen sommar! Gillar det =)
Annars har det varit mycket funderingar idag. Har läst färdigt en bok av Byron Katie. När man börjar använda hennes frågor kring saker som man inte är tillfreds med så är det plötsligt en del saker som ställs i annan dager. Och åtminstonne jag blir ganska trött i huvudet av att hålla på o bolla alla dessa tankar fram o tillbaka med mig själv. Säkert givande i längden, men inte mycket energi över till annat i stunden.
O så har jag varit på vinden o plockat ner lite bebissaker till T. Sånt jag själv sparat o använde sist till yngste sonen. Tänka att mina barn varit så små, o tänk va stora de är nu!!! Det är lite mysigt att plocka med de där små kläderna. Minnas doften av liten bebis, den sköna balansen som spred sig i kroppen ett tag in i graviditeten, sköna känslan av att kunna amma sitt barn. Minnena sitter där, som en runa i en sten, men nu blir det inga fler att gossa på här. Får vänta tills barnbarnen kommer. =)

traveling...

Ibland räcker livet verkligen lång näsa åt en...Har varit på resande fot över helgen o sett enannan del av Sverige. Det var kul. Under tågfärden satt jag o studerade Kupé som Sj´s tidning heter. Där stod en intressant artikel om ålderskillnad i förhållande, men det gav mig oxå uppslaget till en ny bok att läsa.

Hamnade sedan i en hälsotidning med en artikel om Eckhart Tolle. Mycket intressant kände jag. Han beskrev sina upplevelser om personligheterna inom sig själv, som hade olika åsikter. O eftersom det fanns olika åsikter i hans inre var han oxå fri att välja vilken av dem han ville lyssna på. Ahha! tänkte jag o fick genast en anna infallsvinkel på min grubblande hjärnas brydderier. Hur en människas tankar, omsatta i ord, kan bana en ny väg för någon annan att ta vid. För att komma vidare på sin resa.

Den långa näsan blev just vilka vändningar livet kan ta, på väldigt kort tid. Det behövs inte alltid en flygplansraka för att ta sats o komma vidare på vägen. Förra veckan var en mer bekymmersam väg för mig medan denna veckan finns det iallafall ett alternativ även om vi vanedjur kan ha väldigt svårt för att byta riktning eller strategi över en natt....

Känns iaf skönt att kunna brotta ner sina egna bryderier med en teknik man alltid har med sig =)